Pekstyrning innebär att ett objekt aktiveras genom att man rör vid det på en skärm, antingen med ett finger eller med en annan del av handen eller kroppen. Ett objekt är till exempel en kommunikationssymbol, en bokstav på ett tangentbord, ett ord eller en bild. Många använder även raster, en plastskiva med hål som fästs på skärmens ovansida. Den gör det lättare att träffa rätt, och hindrar att man kommer åt skärmen av misstag. Pekstyrning är lämplig för personer som kan röra vid skärmen relativt snabbt och träffsäkert, till exempel personer med autism.

Ögonstyrning, även kallat eye tracking, gör det möjligt att styra en dator med ögonen istället för med traditionellt tangentbord, mus eller pekskärm. Många som använder ögonstyrningsenheter använder också fästen för att montering på rullstolar, bordsskivor eller andra ytor, vilket ytterligare underlättar användningen. Ögonstyrning kan passa den som har exempelvis cerebral pares eller ALS, eller andra tillstånd som gör det svårt att använda händerna för att styra en enhet.

Mushovring gör det möjligt att utföra vanliga musfunktioner som att klicka och skrolla med alternativa styrsätt, till exempel rullboll, joystick eller huvudmus. Metoden passar personer som kan förflytta en muspekare men som har svårt att trycka på musknappar. I stället väljer användaren ett objekt på skärmen genom att hålla muspekaren stilla över det (hovra) under en viss tid, ofta kallad fokuseringstid eller dwell-tid.

Skanning gör det möjligt att välja ett objekt på skärmen i två steg. Först rör sig en markör över skärmen och markerar olika alternativ. Därefter väljer användaren sitt önskade alternativ med en kontakt (brytare/switch), ett tangentbord eller en mus. Skanning är en lämplig metod för personer vars motoriska förmåga gör det svårt att använda andra sätt att välja på skärmen.